skyddsänglar
Det hektiska livet fortsätter. Uppskjutna prov, läkarbesök, bankbesök, filmprojekt och diverse saker som måste tas tag i. Vid klockan halv 3 i eftermiddags började det kännas lite knasigt i kroppen. Fan, nu blir jag sjuk igen.. tänkte jag. Sedan kom jag på det. Jag hade i all hets helt enkelt glömt bort att äta lunch vilket innebar att jag endast ätit en hårdbrödmacka under heela dagen. Inte konstigt att någon tappade bort skåpnyckeln twice och missade bussen. Tur att pappa gjort våfflor till middag!
Jag har under den senaste tiden insett hur mycket omtänksamma människor betyder. Sådana där som helhjärtat bryr sig om! Sträcker ut en hjälpande hand, agerar ett extra minne eller en tröstande famn. Med dessa människor omkring sig känner man sig inte lika ensam! Man känner sig förstådd, accepterad och hoppfull. Att man faktiskt är någon! Sådana personer vill jag aldrig lämna, de är min trygga punkt. Min fallskärm! Kanske är det sådana människor som kallas skyddsänglar?
Jag lever med hoppet!
Tänk efter vilka som är dina skyddsänglar, och uppskatta dem!
"Hoppet är det sista dom överger människan" :)
Gott med våfflor, tur att du har pappa som ser till att du får i dig något!
