Rebecca

NU! Nu är allt gymnasieplugg över, borta, finito, done. Och inte bara gone for a while utan gone FOREVER! Det sista gjordes bort idag. Ska jag skratta eller gråta? Jag vet inte vilket faktiskt. Kanske både och. Skratta över att aldrig mer behöva ha miljoner olika uppgifter i olika ämnen på samma gång. Gråta över att jag aldrig mer kommer att kunna leva gymnasielivet. Den 10 juni kastas vi ut i vuxenvärlden, som för vår del mest präglas av arbetslöshet..

Jag minns så väl första dagen på gymnasiet. Hur jag hatade skolan, lärarna, klassen, schemat. Allt! Men även hur spännande det kändes. Hur högstadieskolan plötsligt krympte till en droppe i havet och hur intensivt alla nya ansikten granskade varandra. Vilka kommer jag att hänga med? haha vissa utbytte man menande blickar med åt vår töntiga klassföreståndare.. Right linda?

Första året var tufft, det vill jag helst bara glömma.. Andra året var lite bättre, nu hade jag trots allt full koll på tillvaron. Det tredje och sista året har fan varit mitt roligaste skolår någonsin. Från den där första dagen då jag bestämt skulle hoppa av och skita i allt, har jag ändrat åsikt. Nu gillar jag skolan (mimer ftw), lärarna, klassen och schemat. Tänk om detta scenarium hade varit omvänt. Vad mycket lättare det hade varit att stega ifrån allt den 10 juni! 

Jag har agerat skådespelerska under hela min gymnasietid, och tänker fullfölja min roll terminen ut. Tror jag?

Min stora fråga är: Är den efterlängtade studenten något jag verkligen ser fram emot? Vad ska jag göra sen? Antar att dessa frågor bara är något som tiden kan utvisa.