Sanningen bakom mina sena ankomster
Sanningen bakom mina sena ankomster på morgonen...
Jag har alltid varit en människa som sovit lite. Typ aldrig närmare bestämt. Har alltid somnat in på småtimmarna och gått upp med tuppen. That's me liksom. Kroppen har gått på autopilot! Men nu har det börjat ske förändring, jag försover mig varje morgon. Och det är inte det problematiska i det hela, nej problemet är att jag vaknar av klockan - men som andra normala människor gör kliver jag inte upp. Jag ställer istället FRAM klockan en timma, vilket innebär att jag både missar bussen jag ska med samt kommer rejält försent till skolan. Bryr jag mig? Inte alls. Istället känner jag mig som tidernas duktigaste människa! Riktigt ler och njuter när jag ställer om klockan och känner att jag fattat världens klokaste beslut. High five med snooze-knappen. När jag sedan vaknar upp en timma senare känner jag annat. Vars är konsekvenstänkandet?
Sedan mitt andra tidsdilemma. Duschen! Innan jag kliver in i duschen gör jag klart för mig att jag måste vara snabb.. Måste! Bestämmer mig för att slå världsrekord i snabbast dusch. Slår jag rekordet? Aldrig.. Mina uppmaningar spolas bort med de första vattendropparna och plötsligt leker jag värsta spa-livet och golar i takt med mix megapol.
Tredje och sista - frukost. Själva matdelen brukar alltid hamna åt sidan. Men VK, den vill jag bläddra i. Ja inte läsa, utan bläddra. Kan ju inte gå miste om umeås senaste updates. Jag kan ju ha hamnat på första sidan av en slump liksom? Eller att pensionärerna har bytt ämne i deras konflikt i ordet fritt? Viktigt..
Innan jag går och lägger mig på kvällarna tänker jag alltid samma sak: Imorgon ska jag INTE göra som jag gjort idag. Men så börjar myrkrypen. Jag blir fan galen på att det kryper i kroppen hela nätterna. Och nästa morgon - ser ni mig precis som alla övriga mornar: Löpandes till bussen med jackan hängandes över armen..
Jag har alltid varit en människa som sovit lite. Typ aldrig närmare bestämt. Har alltid somnat in på småtimmarna och gått upp med tuppen. That's me liksom. Kroppen har gått på autopilot! Men nu har det börjat ske förändring, jag försover mig varje morgon. Och det är inte det problematiska i det hela, nej problemet är att jag vaknar av klockan - men som andra normala människor gör kliver jag inte upp. Jag ställer istället FRAM klockan en timma, vilket innebär att jag både missar bussen jag ska med samt kommer rejält försent till skolan. Bryr jag mig? Inte alls. Istället känner jag mig som tidernas duktigaste människa! Riktigt ler och njuter när jag ställer om klockan och känner att jag fattat världens klokaste beslut. High five med snooze-knappen. När jag sedan vaknar upp en timma senare känner jag annat. Vars är konsekvenstänkandet?
Sedan mitt andra tidsdilemma. Duschen! Innan jag kliver in i duschen gör jag klart för mig att jag måste vara snabb.. Måste! Bestämmer mig för att slå världsrekord i snabbast dusch. Slår jag rekordet? Aldrig.. Mina uppmaningar spolas bort med de första vattendropparna och plötsligt leker jag värsta spa-livet och golar i takt med mix megapol.
Tredje och sista - frukost. Själva matdelen brukar alltid hamna åt sidan. Men VK, den vill jag bläddra i. Ja inte läsa, utan bläddra. Kan ju inte gå miste om umeås senaste updates. Jag kan ju ha hamnat på första sidan av en slump liksom? Eller att pensionärerna har bytt ämne i deras konflikt i ordet fritt? Viktigt..
Innan jag går och lägger mig på kvällarna tänker jag alltid samma sak: Imorgon ska jag INTE göra som jag gjort idag. Men så börjar myrkrypen. Jag blir fan galen på att det kryper i kroppen hela nätterna. Och nästa morgon - ser ni mig precis som alla övriga mornar: Löpandes till bussen med jackan hängandes över armen..
Kommentarer
Trackback
